En kyrklig ungdomskonferens

Jag publicerar nedan en inbjudan till Corpus Christis ungdomskonferens som i år är förlagd till Finland. Sprid gärna informationen!

Corpus Christi hälsar återigen välkommen till internationell ungdomskonferens på evangelisk-luthersk grund, denna gång i vackra Kristinestad på den finska västkusten, 27-30 juni 2011.

Efter två lyckade konferenser i Varberg anordnar Corpus Christi sin tredje ungdomskonferens i Finland. Visionen om ”kyrklig och biblisk förnyelse bland unga i Norden” har väckt stort gehör i Finland och planeringsarbetet har haft stor framgång i förankringen bland unga i Finland och inte minst i den lokala församlingen i Kristinestad. Präster, församlingar och lokalbefolkning har varit ofattbart tillmötesgående. Beroende på vilken boendestandard deltagaren väljer, kan konferensavgiften bli så låg som 30 EURO (ca 250 SEK)! Deltagaren möter i programmet gedigen undervisning i olika former, gemensamma tideböner och gudstjänster i den vackra kyrkan, olika fritidsaktiviteter i somriga Kristinestad samt socialt utbyte med ungdomar från många olika länder! I år väntas, utöver besökare från Sverige, Finland, Norge, Danmark, USA, och Lettland även deltagare från Tyskland, England och Estland.

Temat för konferensen är ”the King”, givetvis syftande på Honom som är konungarnas Konung. Pastor Peter Bender från USA blir vår huvudtalare, precis som 2009. Bland fördjupningsspåren hittar vi ”Se din Konung kommer till dig”, där Leif Nummela talar om Bibelns röda tråd. Vidare ”En korsfäst Konung”, med Esko Murto, om korsets teologi. ”Konungarnas Konung regerar”, med Fredrik Sidenvall, om Kristus som har all makt i himmel och på jord. ”Ett liv i Konungens rike”, med Jakob Appell, fokuserar på hur den enskilde får plats i Kristi rike. Dessutom blir det ett fördjupningsspår med missionstema, ”Tillkomme Ditt rike”, med bl.a. Reino Toikka.

För att underlätta transport till Kristinestad (som trots att det ligger så nära Sverige som det nästan är möjligt i Finland, ändå ligger en bit bort) anordnas bussresa Göteborg-Kristinestad t/r (inkl båtresa Stockholm-Åbo t/r) för en kostnad som beräknas bli lägre än 500 SEK! För att underlätta för småbarnsföräldrar (som också de får räknas in bland ”unga i Norden”) har församlingen i Kristinestad erbjudit barnpassning under stora delar av konferensen. Så om du någon gång skulle vilja besöka vårt östra grannland för en billig penning, och därtill få en gedigen kristen konferens på köpet, så får du knappast ett bättre tillfälle! På hemsidan hittar du mer information, samt uppgifter om hur du anmäler dig: www.corpuschristi.se

Jakob Appell, ordförande Corpus Christi

Biblisk ödmjukhet

En av mina lärare på Fjellhaug bibelskole i Oslo (det börjar bli några år sedan jag gick där nu), Arne Helge Teigen, skriver tänkvärt här om andlig undfallenhet. Han tycker sig se att den osäkerhet och skepsis som präglar den moderna människan när det gäller sådant som förr betraktades som säkert och pålitligt också drabbat många kristna, även i förhållande till Bibeln. Många tycks tänka att det är fromt och ödmjukt att inta en sådan hållning.

Teigen är rädd att denna hållning får makt över troende i vår tid och att det bidrar till att det sätts frågetecken kring sådant i Bibeln som tidigare uppfattades som Bibelns tydliga budskap till oss. Detta leder i sin tur till att förkunnelsen blir mer terapeutisk och psykologisk än biblisk och rannsakande.

Denna moderna mentalitet har ingenting med biblisk ödmjukhet att göra. När vi ser att Gud har talat om något i Bibeln, består sann ödmjukhet i att vi böjer oss för detta ordet. När Gud har sagt att något är sant, består sann ödmjukhet i att vi framhåller det som sanningen, så att de som inte känner Herrens vilja, får höra det, och genom det leds till omvändelse.

Om allt annat i världen tycks vackla så står Guds ord ändå fast med sina löften om evig frälsning för dem som tagit emot Jesus Kristus. Detta ord är vi som känner Jesus kallade att bära ut i världen. Och Gud kommer själv utföra sin gärning genom ordet, oberoende av vår kraft och styrka.

Missionen fortsätter

För tre år sedan fick tidigare Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen ett gemensamt namn: Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete. Kyrkans tidning rapporterar nu om att organisationen redan ska byta namn till: Svenska kyrkan, Act alliance.
Orsaken är dels att man gått med i en sammanslutning med drygt 100 kyrkliga organisationer i världen som kallas Act alliance och dels att det tidigare namnet varit svårkommunicerat och innehållit för många delar, säger kommunikations- och insamlingschef Mattias Nihlgård.
Reaktionerna på namnändringen har varit minst sagt kritiska. Det tre år gamla namnet har precis börjat ”sätta sig”, man har inte låtit de aktiva ute i landet få ge sina synpunkter på namnet och de stora kostnader som namnändringen medför bland annat för införande av ny logotyp är exempel på kritik som framförts. Beslutet om namnändring togs av nämnden för Internationell mission och diakoni.

Det tycks nästan som att de som arbetar med dessa frågor i Uppsala är helt verklighetsfrånvända utan kontakt med gräsrötterna. Kollekterna och givandet har minskat drastiskt under ett antal år och med denna förändring kommer takten säkert inte minska. Å andra sidan var det länge sedan Svenska kyrkan på riksnivå slutade att verka för traditionell kristen mission. Enskilda medarbetare har säkert gjort det, men även då Svenska kyrkans mission (SKM) fortfarande existerade hade man slutat att tala om missionens mål i termer av att människor skulle bli ledda till omvändelse och tro på Jesus.

För den som vill hålla fast vid Bibelns ord är det tydligt att mission handlar om Guds räddningsaktion som har sin grund, utgångspunkt och kraft i det som Jesus gjorde på Golgata kors. Där öppnade Guds egen Son, genom att själv bli övergiven och förbannad av Gud i vårt ställe, vägen till full gemenskap med Gud för alla människor. Mission handlar om att detta budskap ska bli förkunnat och nå människor medan nådens tid ännu varar. Jesus själv säger om missionen: Omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. (Luk 24:47)

Vissa tycks mena att man inte kan föra fram Bibelns ”exkludernade” anspråk om att Jesus är enda vägen till gemenskap med Gud eftersom det innebär att man säger att övriga världsreligioner har fel. Men att tänka så är att vända perspektiven upp och ner. Huvudfokus är inte att Bibeln exkluderar andra vägar utan att Bibeln förkunnar att det faktiskt finns en väg till frälsning och gemenskap med Gud!  Det går att bli frälst, förlåten, upprättad och få del i den eviga gemenskapen med Gud. Utgångspunkten var nämligen att gemenskapen var bruten på grund av synden och att alla vägar till Gud var stängda.

Den kristna kyrkan har ett fantastiskt budskap att komma med: Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. (Joh 3:16-17) Var och en som kommer till Gud genom Jesus möter en öppen dörr!

Missionen fortsätter, även om Svenska kyrkan inte vill stå med i arbetet, det svarar Frälsaren för. Han säger: Detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma. (Matt 24:14) Mycket arbete återstår. Jag läste i senaste Utsyn om att det fortfarande finns 6 645 folkslag i världen som har mindre än två procent kristna. Frågan till oss är: Vill vi vara med i detta arbete? Möjligheten finns! Det behövs missionärer som ”går ut” och det behövs givare och förebedjare som kan ”bära” arbetet. Här följer några exempel på organisationer som vill bedriva mission med målet att människor ska få en levande gemenskap med Jesus Kristus: Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner, ELM-BV, som har missionärer i Peru, Nordisk Östmission, Norea Radio Sverige och Missionsföreningen Evangeliet Till Alla, META, som stöder missionärer i Mongoliet.

Växande iransk församling

Under längre tid har jag tänkt på den stora möjlighet och utmaning det ligger i att det numer bor så många människor i vårt närområde som kommer från länder som är stängda för traditionell mission. Här är de fria att både läsa Bibeln och fira gudstjänst. Har många gånger ställt mig en något anfäktande fråga: Hur mycket gör vi för att nå dem med evangeliet?

Då är det glädjande att läsa om exempelvis Nasser Fard och en av de iranska församlingarna i Oslo som DagenMagazinet skriver om. Fard märker ett stort intresse för kristendomen bland iranier. Själv har han döpt 90 konvertiter. I Iran riskerar man dödstraff om man döper en fd muslim.

Även i Danmark rapporteras om att många muslimer blir omvända.

Låt oss tacka Gud för det Han gör idag mitt ibland oss och för Nasser Fard och många med honom som sprider evangeliet bland sina forna landsmän! Låt oss be om att de ska få fortsatt frimodighet och glädje i tjänsten och om att evangeliet ska nå till fler människor i deras tidigare hemländer.

Hur man ska be

Tomas Appelqvist disputerade hösten 2009 på avhandlingen Bönen i den helige Andes tempel – människosyn och kyrkosyn i Martin Luthers böneteologi. En recension kan läsas i Nya Väktaren nr XXVII. Nyligen har Appelqvist översatt och tillsammans med analys och kommentarer utgivit en av huvudtexterna i avhandlingen Hur man ska be – Luthers brev till barberarmästaren Peter Beskendorf (Artos förlag, 2010).

Bön om människors omvändelse

Luthers brev med undervisning om hur man ska be, i första skedet riktat till hans barberare, inleds med förslag på hur man kan repetera varje enskild del i ”Fader vår” och låta den aktualisera viktiga böneämnen. Slående är hur bönen om icke-troendes omvändelse återkommer. Ett exempel från femte bönen: ”Förlåt också alla våra fiender, och alla som vållar oss lidande eller handlar orätt mot oss, så som också vi förlåter dem av hjärtat. Ty de vållar sig själva det största lidandet, genom att de upptänder din vrede på grund av sitt handlande gentemot oss. Vi blir inte hjälpta av deras undergång, utan vi skulle hellre vilja se att de blev saliga tillsammans med oss. Amen.” (sid 24)

Uppfyllelsen av buden är centralt

Efter ”Fader vår” följer ”De tio budorden” som man, om man ”har tid och rum kvar”, kan göra till bön. Varje bud delar Luther i fyra delar: 1. Budet betraktas som en lära, vad Gud kräver av oss i budet, 2. Budet blir till en tacksägelse, 3. Budet får leda till bikt, 4. Bön om att budet ska uppfyllas.

Uppfyllelsen av Guds bud är en central punkt som tydligt finns med i Luthers tänkande om bönen. Det leder tankarna till en tackvers: ”För mat och dryck dig vare lov, o Gud! Lär oss i tron att hålla dina bud.” Ett viktigt perspektiv att påminna sig om i vår tid då lagens tredje bruk och Bibelns många uppmaningar att leva såsom den man är i Kristus (ex Rom 6:11 ff, Jak 2:12) allt för ofta hamnat i skymundan. Jesus har uppfyllt lagens alla bud i vårt ställe, men genom tron får vi en ny vilja att leva efter Guds goda vilja. Den nya människan, den nya naturen i en pånyttfödd människa, har sin glädje i HERRENS undervisning (Ps 1:2) och Paulus skriver: Till min inre människa glädjer jag mig över Guds lag (Rom 7:22).

Appelqvist skriver: ”Att ‘hålla’ buden är för Luther detsamma som att i tro på Kristi död och uppståndelse försöka leva i hans fullständiga buduppfyllelse.” (sid 74)

I anslutning till detta kan en annan kommentar av Appelqvist lyftas fram: ”Det sätt på vilket lära och leverne hålls samman för också med sig att bedjaren hela tiden får anledning att på en och samma gång lyssna till Gud/Guds ord och reflektera över sin egen livssituation. Detta får till följd att bundenhet och frihet i bönen är förutsättningar för varandra, inte konkurrerande faktorer.” (sid 51)

Luthers skrift avslutas med ett avsnitt med bön i anslutning till ”Trosbekännelsen”.

Mötet mellan frihet och bundenhet

Bönerna i anslutning till katekesen är förstås präglad av Luthers egen tid och vad som var aktuellt då, men det hindrar inte att man tar lärdom av bönerna och anpassar till den egna kontexten. Luthers avsikt var inte heller att man skulle bli bunden till hans mönster och formuleringar utan att ”upplägget” skulle hjälpa oss i bönen. Han är öppen ”för att andra människor, med Guds hjälp, kan ‘utforma bönen på ett ännu bättre sätt'” (sid 49). Att det är katekesens texter som utgör stommen gör att det är just Bibelns egna texter som formar vår bön. För Luther var det helt naturligt att bibeltexter låg till grund för bönen, något han vant sig vid under sitt liv som munk med daglig bön med Tidegärdens ordning. Och att olika centrala bibeltexter blir aktualiserade och levande i våra hjärtan är förstås mycket berikande för oss själva och i förlängningen också för våra medmänniskor. För Jesus säger ju att det hjärtat är fullt av det talar munnen.

Om man får många rika och goda tankar utifrån exempelvis en del av ”Fader vår” så menar Luther att man inte ska vara låst vid ordningen utan låta övriga punkter anstå: ”När så rika, goda tankar verkligen kommer, så skall man ge dem utrymme och låta de andra bönerna fara och lyssna i stillhet och absolut inte hindra dem. Ty då predikar den helige Ande själv och av hans predikan är ett enda ord bättre än tusen av våra böner. Ofta har jag också lärt mig mera i en sådan bön än jag hade kunnat få ut av mycket läsande och eftertanke.” (sid 26) I anslutning till detta noterar Appelqvist: ”Det är i mötet, själva överlappningen, mellan frihet och bundenhet som förutsättningarna är som gynnsammast för att bönen ska nå sin högsta punkt, vilken Luther kallar för den helige Andes ingripande.”

Böneteologi med ekumenisk grundton

Appelqvist menar att Luthers tänkande kring bönen och hans böneformuleringar sammanfattar hela det teologiska budskapet hos reformatorn och detta i texter varav de flesta är helt fria från polemik.

”I sin böneteologi framträder Luther som en alltigenom katolsk, allmänkyrklig, teolog. Till detta hör att Luther har en genomtänkt uppfattning om hur kyrkan ska kunna fungera i dialog med olika sorters samhällen, i vilka den kristna tron har olika stark ställning… Samtidigt skulle det vara angeläget att även de som i vår tid anser att Martin Luther och reformationen som helhet är ett överspelat kapitel i den kristna kyrkans historia ägnade denna böneteologi någon uppmärksamhet innan de torgförde sina uppfattningar. Hos Luther finns nämligen en viktig tolkningsstrategi för att göra kyrkans grundläggande kateketiska skrifter aktuella i varje ny tid på ett sätt som samtidigt ger röst åt den stora kristna gemenskapen, som i alla tider har åkallat Gud med orden ‘fader vår‘.” (sid 80)

Köp, läs och låt dig inspireras!

Präster friade men döms ändå i media

Samtliga tre präster i Söderköpings kontrakts som anmälts till domkapitlet i Linköping för att inte ha samarbetet med kvinnliga präster har friats. Kyrkans tidning rapporterar och bla Dagen och Corren. Kvinnliga präster har känt sig kränkta för att de tre manliga prästerna har åsikten att det är fel att kvinnor är präster och för att de inte har tagit emot nattvarden vid kontraktskonvent då kvinnliga präster tjänstgjort.

Domkapitlet konstaterar att det inte är nattvardstvång i Svenska kyrkan och att det råder åsiktsfrihet i Sverige. Trots det får två av prästerna kritik, den ene särskilt för ett uttalande som fällts vid ett konvent under ett samtal med kollegor då de särskilt uppmanats att framföra olika ståndpunkter. Domkapitlets beslut återfinns här.

Dag Sandahl liknar domkapitlet vid en talibandomstol. De tre prästerna frikänns men stämplas ändå i offentligheten: ”Det finns ingen rättssäkerhet i Sveriges största organisation, som dessutom håller sig med egna domstolar. Där kan präster och diakoner utsättas för kränkande tillmälen utan möjlighet att därefter få sin sak prövad. Hur vore det att stämplas som ”arrogant, mästrande och nedvärderande”? Inte så kul. Men detta sägs offentligt, upprepas kritiklöst i media och blir en sann bild. Den klandrade kan inte få sin sak prövad. Talibanerna har slagit fast sanningen.”

I höstas skrev Andreas Karlgren, jurist och teolog, i Kyrka och Folk om domkapitlens agerande och den bristande rättsäkerheten, bl a utifrån fallet om prästerna i Söderköpings kontrakt. Artikeln kan läsas här.

Det finns krafter som tydligt arbetar för en utrensning av alla med en biblisk ämbetssyn inom Svenska kyrkan. Och ledningen på olika nivåer tycks göra allt som står i deras makt för att ta frimodigheten från dem som vill hålla fast vid allt i Guds ord, de som ju skulle ha störst förutsättningar att bli till välsignelse för kyrkans medlemmar.

Uppdatering 11 feb: Röster höjs redan om hårdare tag. Corren skriver: ”Margareta Carlenius, präst i samma kontrakt som de tre prästerna, tänker gå vidare och skriva en motion till Kyrkomötet. Kyrkoordningen måste bli tydlig när det gäller hur manliga och kvinnliga präster ska samverka, menar hon.” Dagen skriver om det här.