Hur man ska be

Tomas Appelqvist disputerade hösten 2009 på avhandlingen Bönen i den helige Andes tempel – människosyn och kyrkosyn i Martin Luthers böneteologi. En recension kan läsas i Nya Väktaren nr XXVII. Nyligen har Appelqvist översatt och tillsammans med analys och kommentarer utgivit en av huvudtexterna i avhandlingen Hur man ska be – Luthers brev till barberarmästaren Peter Beskendorf (Artos förlag, 2010).

Bön om människors omvändelse

Luthers brev med undervisning om hur man ska be, i första skedet riktat till hans barberare, inleds med förslag på hur man kan repetera varje enskild del i ”Fader vår” och låta den aktualisera viktiga böneämnen. Slående är hur bönen om icke-troendes omvändelse återkommer. Ett exempel från femte bönen: ”Förlåt också alla våra fiender, och alla som vållar oss lidande eller handlar orätt mot oss, så som också vi förlåter dem av hjärtat. Ty de vållar sig själva det största lidandet, genom att de upptänder din vrede på grund av sitt handlande gentemot oss. Vi blir inte hjälpta av deras undergång, utan vi skulle hellre vilja se att de blev saliga tillsammans med oss. Amen.” (sid 24)

Uppfyllelsen av buden är centralt

Efter ”Fader vår” följer ”De tio budorden” som man, om man ”har tid och rum kvar”, kan göra till bön. Varje bud delar Luther i fyra delar: 1. Budet betraktas som en lära, vad Gud kräver av oss i budet, 2. Budet blir till en tacksägelse, 3. Budet får leda till bikt, 4. Bön om att budet ska uppfyllas.

Uppfyllelsen av Guds bud är en central punkt som tydligt finns med i Luthers tänkande om bönen. Det leder tankarna till en tackvers: ”För mat och dryck dig vare lov, o Gud! Lär oss i tron att hålla dina bud.” Ett viktigt perspektiv att påminna sig om i vår tid då lagens tredje bruk och Bibelns många uppmaningar att leva såsom den man är i Kristus (ex Rom 6:11 ff, Jak 2:12) allt för ofta hamnat i skymundan. Jesus har uppfyllt lagens alla bud i vårt ställe, men genom tron får vi en ny vilja att leva efter Guds goda vilja. Den nya människan, den nya naturen i en pånyttfödd människa, har sin glädje i HERRENS undervisning (Ps 1:2) och Paulus skriver: Till min inre människa glädjer jag mig över Guds lag (Rom 7:22).

Appelqvist skriver: ”Att ‘hålla’ buden är för Luther detsamma som att i tro på Kristi död och uppståndelse försöka leva i hans fullständiga buduppfyllelse.” (sid 74)

I anslutning till detta kan en annan kommentar av Appelqvist lyftas fram: ”Det sätt på vilket lära och leverne hålls samman för också med sig att bedjaren hela tiden får anledning att på en och samma gång lyssna till Gud/Guds ord och reflektera över sin egen livssituation. Detta får till följd att bundenhet och frihet i bönen är förutsättningar för varandra, inte konkurrerande faktorer.” (sid 51)

Luthers skrift avslutas med ett avsnitt med bön i anslutning till ”Trosbekännelsen”.

Mötet mellan frihet och bundenhet

Bönerna i anslutning till katekesen är förstås präglad av Luthers egen tid och vad som var aktuellt då, men det hindrar inte att man tar lärdom av bönerna och anpassar till den egna kontexten. Luthers avsikt var inte heller att man skulle bli bunden till hans mönster och formuleringar utan att ”upplägget” skulle hjälpa oss i bönen. Han är öppen ”för att andra människor, med Guds hjälp, kan ‘utforma bönen på ett ännu bättre sätt'” (sid 49). Att det är katekesens texter som utgör stommen gör att det är just Bibelns egna texter som formar vår bön. För Luther var det helt naturligt att bibeltexter låg till grund för bönen, något han vant sig vid under sitt liv som munk med daglig bön med Tidegärdens ordning. Och att olika centrala bibeltexter blir aktualiserade och levande i våra hjärtan är förstås mycket berikande för oss själva och i förlängningen också för våra medmänniskor. För Jesus säger ju att det hjärtat är fullt av det talar munnen.

Om man får många rika och goda tankar utifrån exempelvis en del av ”Fader vår” så menar Luther att man inte ska vara låst vid ordningen utan låta övriga punkter anstå: ”När så rika, goda tankar verkligen kommer, så skall man ge dem utrymme och låta de andra bönerna fara och lyssna i stillhet och absolut inte hindra dem. Ty då predikar den helige Ande själv och av hans predikan är ett enda ord bättre än tusen av våra böner. Ofta har jag också lärt mig mera i en sådan bön än jag hade kunnat få ut av mycket läsande och eftertanke.” (sid 26) I anslutning till detta noterar Appelqvist: ”Det är i mötet, själva överlappningen, mellan frihet och bundenhet som förutsättningarna är som gynnsammast för att bönen ska nå sin högsta punkt, vilken Luther kallar för den helige Andes ingripande.”

Böneteologi med ekumenisk grundton

Appelqvist menar att Luthers tänkande kring bönen och hans böneformuleringar sammanfattar hela det teologiska budskapet hos reformatorn och detta i texter varav de flesta är helt fria från polemik.

”I sin böneteologi framträder Luther som en alltigenom katolsk, allmänkyrklig, teolog. Till detta hör att Luther har en genomtänkt uppfattning om hur kyrkan ska kunna fungera i dialog med olika sorters samhällen, i vilka den kristna tron har olika stark ställning… Samtidigt skulle det vara angeläget att även de som i vår tid anser att Martin Luther och reformationen som helhet är ett överspelat kapitel i den kristna kyrkans historia ägnade denna böneteologi någon uppmärksamhet innan de torgförde sina uppfattningar. Hos Luther finns nämligen en viktig tolkningsstrategi för att göra kyrkans grundläggande kateketiska skrifter aktuella i varje ny tid på ett sätt som samtidigt ger röst åt den stora kristna gemenskapen, som i alla tider har åkallat Gud med orden ‘fader vår‘.” (sid 80)

Köp, läs och låt dig inspireras!

Annonser

4 thoughts on “Hur man ska be

  1. Efter att ha kikat på denna blogg ser man ett mönster. Att söka profitera på ordet ”Katolsk”. Om du är lutheran och varande missionsprovinsens språkrör du är. Samt tror på det lutherska arvets ortodoxi, vars innehåll tar avstånd från andliga obibilska avarter som kännetecknar katolicismen. Då bör du väl inte behöva använda dig av deras ”trosgemenskaps” namn och yttre ram, för att förstärka ditt budskap. I annat fall kan lika gärna katolikerna kalla sig lutheraner om du förstår budskapet.

    • Hej och välkommen hit!
      Du ser tydligen ett mönster som jag inte ser och inte heller avsett. Undrar vad du bygger det på då ordet bara används en gång i mina inlägg hittills, inlägget du kommenterar, och då i ett citat från en bok. Själv har jag har skrivit det inom parantes under ”Om bloggen” och då bara för att peka på att begreppet ”katolsk” just är det samma som allmänkyrklig/allmännelig. Jag vet inte om det är riktigt att låta en specifik kyrka få ”monopol” på begreppet. Följ gärna bloggen framöver så kommer det bli tydligt att mitt syfte är något helt annat än ”att söka profitera på ordet ‘Katolsk'”.
      Hälsningar
      Gunnar

      • Det är ifs inte svårt att förutse att du bara kan svara så. Det framgår att du använt ordet två gånger, i bloggpres och luthers utläggning. Om det multipliceras med antal inlägg som existerar i din blogg, så väcker det en klar reaktion om att du vill vinlägga dig av att tidigt bruka ordet ”Katolsk”. Detta för att uppenbart vinna poänger åt Missionsprovinsens dito flörteri du företräder.

      • Märkligt med personer som tror sig veta vad människor de inte känner tänker och avser. Du har uppenbart inte läst vad jag skrivit i andra sammanhang.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s