Den intoleranta toleransen

Många hävdar att det svenska samhället ska präglas av tolerans och öppenhet mot det som är annorlunda. Men hur långt sträcker sig toleransen? Tolereras även åsikter och hållningar som inte är ”politiskt korrekta”? Har det i själva verket blivit så att den som står fast vid vissa värderingar som var självklara för gemene man för 30 år sedan inte längre tolereras?

I fredags träffade jag professor Kjell O Lejon för en intervju om dessa frågor. Under förra året gav han ut en debattbok: Tyckandets tyranni. Ett intressant möte om ett viktigt ämne. Intervjun publiceras inom någon vecka i Kyrka och Folk.

Ett citat ur bokens inledning:

Men varför är då ämnet så känsligt i vår svenska demokrati, som inte minst i internationella sammanhang länge kännetecknats av just tolerans? Varför väcker det sådan förargelse? Varför bemöts kritiken, hur saklig den än må vara, emellanåt med isande tystnad – som om den vore oväsentlig eller ointressant – eller med heta och fräna avfärdanden om osaklighet eller bakåtsträvande fanatism? Varför försöker liberala och sekulära trendsättare ofta tysta ner och marginalisera kritiker genom att utmåla dem, och särskilt dem som yttrar dig från ett traditionellt kristet perspektiv, som intoleranta fanatiker, mörkermän eller högerkristna? Varför försöker man genom retoriska grepp, omtolkningar av ord och till synes med ett mycket medvetet språkbruk, dölja det faktum att det är ur den judisk-kristna traditionen som våra demokratiska värden och våra demokratier sprungit? Varför försöker man alltmer åsiktslikrikta svenskarna efter en sekulär-liberal agenda och därmed samtidigt marginalisera eller helst helt utesluta den historiskt så viktiga kristna samhällsimpulsen, som fortfarande utgör en stöttepelare för vår kultur.

Boken har uppmärksammats på en del tidningar och bloggar. Mats Tunehag, Världen idag, menar att det är ”en av vår tids viktigaste böcker”. Boken recenseras i Kyrkans tidning och här, här och här är några bloggar som kommenterat boken.

Ett aktuellt exempel på hur traditionella värderingar, som var rådande för ett par decennier sedan, nu inte längre accepteras är det kristna paret i England som inte får vara fosterföräldrar på grund av att de menar att homosexuella relationer är felaktiga. Dagen rapporterar om det här. Paret har tidigare fostrat 15 barn. Nu får de inte fortsätta. Inte på grund av att de misskött sig som fosterföräldrar utan på grund av sina traditionella ståndpunkter. Krafterna för åsiktslikriktning är starka. Varför ringer inte varningsklockorna hos fler?

Annonser

7 thoughts on “Den intoleranta toleransen

  1. Dumheter. I England är samkönade relationer inte olagliga. Att då godkänna som fosterföräldrar, personer som genom sina arkaiska uppfattningar om homosexualitet, knappast skulle ge det föräldramässiga stöd som är nödvändigt för en god uppväxt, åt ett fosterbarn som skulle visa sig vara homosexuellt, är givetvis befängt och direkt fientligt mot barnen. Inte bara det homosexuella barnet, utan andra barn satta under deras vård, som får lära sig såna uppfattningar med modersmjölken, drabbas således av deras med rasism besläktade inskränkthet.

    Åsiktslikriktning? Nej. Åsiktslikriktningen står du och de dina för: det är ni som ser en väg, ett enda sätt att tolka verkligheten på…

    • Hej Creutz och välkommen till min blogg!
      Nej, även om jag skulle se ”ett enda sätt att tolka verkligheten på” så har jag ingen önskan om att tvinga på andra mitt tänkande. Däremot förväntar jag att det ska finnas en öppenhet i samhället att, predika Bibelns ord, samtala och debattera utan att någon förbjuds att föra fram sina åsikter/tankar.
      Om vissa inte ska få vara fosterföräldrar för sina ståndpunkter lär det bli problem inte bara med religionsfriheten, utan även med åsiktsfriheten och yttrandefriheten. Troligen misslyckas de flesta föräldrar ibland eller ofta med att ge det stöd som barnen behöver. Men lämpligheten som fosterföräldrar ska knappast bedömas utifrån deras åsikter utan utifrån deras faktiska sätt att bemöta och ta hand om barn på. Det du gör ovan är att per definition underkänna en stor mängd personers förmåga att skilja på sak och person utan att det prövas.
      Gunnar

  2. 1. ”…så har jag ingen önskan om att tvinga på andra mitt tänkande.”
    — Du uppskattar missionen, och det ligger således i ditt intresse att sprida dina religiösa uppfattningar till så många som möjligt genom ett aktivt spridande av dessa uppfattningar: ”tvinga på andra mitt tänkande” passar således rätt bra som benämning på detta.

    2. ”…förväntar jag att det ska finnas en öppenhet i samhället, att predika Bibelns ord [etc.]…”
    — Jag har inte sagt någonstans att det inte ska finnas öppenhet för att samtala att debattera utan att någon förbjuds att framföra sina åsikter.

    3. ”…lär det blir problem inte bara med religionsfriheten, utan även med åsiktsfriheten och yttrandefriheten.”
    — Det är inte en fråga om yttrandefrihet, utan en fråga om lämplighet som barnafostrare. Vi kan nog vara överens om att en anhängare av apartheid inte skulle vara lämplig som fosterförälder åt en färgad person. Varför skulle då en person intolerant mot homosexualitet vara lämplig som fosterförälder åt ett homosexuellt barn? – Åsikterna återspeglas rimligen i attityder och handlingar.

    4. ”Det du gör ovan är att underkänna en stor mängd personers förmåga att skilja på sak och person…”
    — Ja, på samma grund som jag underkänner lämpligheten i att fascister eller scientologer godkänns som fosterföräldrar, underkänner jag lämpligheten i att intoleranta kristna med reaktionära uppfattningar om homosexualitet (etc.) godkänns som fosterföräldrar. Återigen: det är inte en fråga om yttrandefrihet: du har rätt att yttra dig rasistiskt, fascistiskt, kommunistiskt, stalinistiskt eller fundamentalistiskt kristet. Men det är möjligt att sådana uppfattningar gör dig olämplig som fosterförälder.

    5. — För övrigt finner jag det mycket underhållande, att läsa dig försvara yttrandefrihet och religionsfrihet… Du som, i maktposition, skulle göra allt för att förtrycka yttrandefrihet och religionsfrihet, till fromma för den Rätta Läran och så vidare… I ett idealland, som du formar som du vill, vad plats skulle det där finnas för muslimer, homosexuella, ateister, evolutionism…? — Så mycket för yttrandefrihet! Så mycket för religionsfrihet!

    • 1. Som kristen uppskattar jag förstås missionen eftersom det är min övertygelse att budskapet om Jesus är viktigt för alla människor. För detta livet, men framförallt för det som följer efter. Men tvång är varken realistiskt i sammanhanget eller en arbetsmodell jag tror på. När det bibliska budskapet förmedlas är var och en fri att lyssna eller att inte lyssna, ta till sig det eller avstå/ta avstånd från det.
      2. Bra. Jag uppfattade inte heller som att du menade det.
      3. Jag menar att jämförelsen inte är tillämpbar. Apartheid bygger ju på en tanke att färgade inte är lika mycket värda som andra människor. Enligt kristen tro är alla människor lika mycket värda, oändligt värdefulla, oavsett ras, kön eller sexuell läggning.
      4. Jag håller fast vid att det går att acceptera en person och visa kärlek och omsorg samtidigt som man inte accepterar eller instämmer i personens moral eller sätt att leva. Det är också en kristens kallelse eftersom Jesus till och med säger att vi ska älska våra ovänner. Vi blir kanske inte eniga, men jag menar alltså att en persons åsikter inte måste återspeglas i attityder och handlingar.
      Att utestänga kompetenta människor, som visat sig sköta sin uppgift bra, pga en åsikt/uppfattning tror jag leder till oöversiktliga konsekvenser, inte bara för detta specifika exempel. Risken är uppenbar att man får ett samhälle där människor, av rädsla för att förlora sin uppgift/sitt arbete, inte kommer våga yppa sin uppfattning i olika frågor. Alltså indirekt åsiktslikriktning.
      5. Du borde veta att jag inte är någon anhängare till Calvin 🙂 Han försökte upprätta en teokrati. Det är inte en linje Jesus uppmanar till. ”Mitt rike är inte av den här världen.” Så jag känner helt enkelt inte igen mig i din beskrivning av mig.

  3. 1. Så hur är då barnen beskyddade från olämplig dogmatisk påverkan från sina föräldrar – där om någonsin är det fråga om tvång. Och forskningen visar, att religiös tro är en vertikal företeelse snarare än horisontell: religiös tro ärvs i oändligt mycket större utsträckning, än vad den sprids från medmänniska till medmänniska.

    2. Alla människor lika mycket värda? Vad betyder det egentligen: har alla människor till exempel samma rättigheter – som att leva tillsammans med en person man älskar, även om personen är av samma kön?

    3. Jämförelsen med apartheid är fullt rimlig: en person med en viss uppsättning uppfattningar kommer att ge uttryck för dem i ord och gärning. Vare sig det rör sig om apartheid eller kristen människosyn.

    4. Så du menar på fullt allvar, att om du var politiskt aktiv, så skulle du, ställd inför motioner om lagändringar rörande homosexuell samlevnad, rösta för en liberalisering? – Jag tror dig inte. Du skulle rösta för att låta samhället nalkas det du ser som ett idealsamhälle: ett Gudi behagligt samhälle. Det behöver du inte vara kalvinist för att göra.

    5. En persons uppfattningar avspeglar sig i personens handlingar. Även religiösa uppfattningar. Eller kanske: i synnerhet religiösa uppfattningar. Religiösa uppfattningar bygger på antaganden om verkligheten med rötter i myter från järnåldern. De kan inte tolereras som grund för en god barnuppfostran. Var går toleransens gräns? Vid intoleransen.

    • 1. Man skulle lika gärna kunna vända på det och fråga: Är barnen till ateister skyddade från deras dogmatiska påverkan? Ställs de i en situation där de själva står neutrala och opåverkat kan välja vad de vill grunda sitt liv på? Ateism är också en tro. En tro på att Gud inte finns. Alltså, min poäng är att en helt neutral uppväxtmiljö inte finns.
      2. Värde och rättigheter är inte synonymer. Människovärdet grundas eller visas inte i vilka rättigheter man har. Åtminstone i teorin antar jag att de flesta grupper i samhället räknar med att människovärdet är det samma oavsett vad man kan prestera och bidra med till samhället. För min del är det förstås avgörande att alla människor är skapade av Gud.
      3. Har jag redan svarat på ovan. Att en person har vissa uppfattningar och uttrycker dem i ord måste inte innebära att man behandlar dem illa som man är oense med eller som gör något man ogillar. Tvärt om kan man möta dem med kärlek, respekt och omtanke.
      4. Jag skulle förstås inte röstat för en liberalisering. Jag skulle rösta efter mitt samvete och vad jag tror är bäst. I detta fall grundat på hur jag ser att det är ordnat i naturen, men också på vad som står skrivet om äktenskapet i Bibeln.
      Men mer problematiskt än att staten definierar om äktenskapet är förstås att Svenska kyrkan gör det också. Att man lämnar Bibelns lära och det Kyrkan i alla tider bekänt: Att Guds tanke och vilja är äktenskapet mellan en man och en kvinna. Det innebär att Bibeln inte bara avvisar homosexuella relationer utan också heterosexuella relationer utanför äktenskapet.
      5. Det går att vända på. Tänk ateistiska personer som inte tolererar kristen tro och ska fostra ett barn som vill vara kristet eller som har ett religiöst intresse.

      Det kunde nog finnas mer att säga. Det är tydligt att vi är oense på flera punkter och jag tror inte att vi kommer så mycket längre i detta forum. Med anledning av diverse saker som ligger i programmet den närmsta tiden är det också mycket begränsat hur mycket jag har möjlighet att ägna mig åt bloggen.
      Med vänlig hälsning
      Gunnar

  4. Det är tråkigt att du brister så i filosofisk medvetenhet, liksom i apologetisk, att du inte inser, att ateism är lika lite en tro, som en avsaknad på tro på älvor eller troll är en tro… — Likaså är det en obehaglig solipsism du ger uttryck för, när du verkar mena att äktenskapet är ett kristet begrepp. Äktenskapet är ett allmänmänskligt socialt förbund mellan två individer, som fanns långt före både kristendom och judendom, och alltjämt finns i kulturer som är förhållandevis opåverkade av kristen begreppsförvirring.

    Jag kan bara yttra en försiktig förhoppning, om ett hastigt tillfrisknande för din del. Men jag har ärligt talat endast litet hopp om det. — Istället får jag glädjas åt att religiöst grundade, i verkligheten ej bekräftade, antaganden, rimligen i vår kultur är förpassade till historien.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s