Med tanke på mors dag

På söndag är det mors dag. Läste ett stycke i Luthers stora katekes om fjärde budet där han lyfter fram viktiga perspektiv om förhållandet till våra föräldrar. Budet lyder som bekant: Hedra din fader och din moder, för att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land.

Luther skriver:

Detta faders- och modersstånd har Gud förlänat en särskild värdighet framför andra stånd, över vilka han härskar, i det han icke blott bjuder oss att älska, utan att hedra våra föräldrar. Ty gentemot bröder, systrar och nästan i allmänhet befaller han oss ej mer än att vi skola älska dem. Så ger han alltså fader och moder en särskild plats och utmärker dem framför alla andra personer på jorden och sätter dem näst intill sig själv. Ty att hedra är något vida högre än att älska, då det icke blott innesluter det att älska, utan också en tukt, ödmjukhet och vördnad, såsom gällde det ett fördolt majestät. Detta kräver också icke blott, att man talar till dem vänligt och med vördnad, utan framför allt att man med hjärta och yttre åthävor så skickar sig, att man låter det synas, huru mycket man aktar dem och att man anser dem för det högsta näst Gud. Ty den vilken man av hjärtat skall vörda, den måste man förvisso anse för hög och stor.

Därför skall man inprägla hos de unga, att de skola hava sina föräldrar, som äro i Guds stad och ställe, för ögonen och, även om de skulle vara ringa, fattiga, skröpliga och besynnerliga, dock betänka, att de äro fader och moder, av Gud givna. För sin vandels och sina fels skull äro de icke berövade den heder, som tillkommer dem. Därför bör man icke hava anseende till personen, hurudana de äro, utan till Guds vilja, som så inrättar och ordnar. Annars äro vi visserligen i Guds ögon alla lika; men emellan oss måste en sådan olikhet och bestämd åtskillnad vara för handen. Fördenskull har också Gud befallt att iakttaga densamma, så att du skall vara hörsam mot mig såsom din fader och jag hava myndighet gentemot dig.

Så lär dig nu för det första, vad det innebär att hedra sina föräldrar, såsom det kräves i detta bud. Det innebär, att man aktar dem såsom något utan jämförelse stort och värdefullt, ja, såsom den högsta skatt på jorden.

De lutherska bekännelseskrifterna finns i sin helhet att läsa här.

Brevsvar som dröjer

Vid jultid fick Anders Wejryd ett brev från Mekane Yesuskyrkan där de uttryckte sin oro för situationen i Svenska kyrkan med anledning av beslutet om äktenskap för enkönade par. De ville ha svar från Svenska kyrkan så snart som möjligt. Ännu har det inte kommit något svar. Anders Brogren gör sitt för att brevet inte ska bli bortglömt och för att man inte ska ”glömma” att svara på brevet. Han har vid flera tillfällen frågat kyrkokansliet om när svaret kommer. Nu har han lagt ut en räknare på hemsidan som visar exakt hur läng tid det gått sedan brevet skickades.

Det är troligen inte lätt för Wejryd, som kastat ut allt vad Bibeln lär om äktenskapet, att finna ord att svara Mekane Yesuskyrkan med.

Det enda nödvändiga

Vill förmedla en angelägen andakt av den danske prästen Hans-Erik Nissen, som både ställer en allvarlig fråga och pekar på Guds fasta, härliga löfte om frälsning genom Sonen Jesus. Att känna Jesus är det enda nödvädiga. Andakterna som återfinns i boken som heter ”Ett är nödvändigt” kan läsas på Norea radios hemsida under ”Dagens betraktelse”. Boken kan köpas på BV-förlag.

Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet. (1 Joh 5:12)

Så enkelt är det. Den som har Jesus har livet. Men den som inte har Jesus har inte heller livet. Om Guds Son inte är din personlige Frälsare, är du förtappad och går förlorad. Din enda möjlighet till räddning är att Jesus får bli din.
Många är nöjda med sitt andliga liv, trots att de inte känner Jesus. De går flitigt på gudstjänster och möten och tar detta som ett tecken på att de är levande kristna. Läser de dessutom ur Bibeln och ber, känner de sig ännu mer förvissade.
Men det finns ingen frälsning i det vi presterar. Många fromma människor kommer för evigt att bli utestängda från bröllopssalen. Gud fann inte hos dem vad han sökte.
Vad är det då Gud söker hos dig?
Gud söker efter Jesus. Finner han honom hos dig, finner han livet. Och allt vad Jesus är och har, delar han med dig när han bor i ditt hjärta. Därför har du också livet, när du har Jesus.
Är det inte märkligt, att du kan sakna allt och ändå äga livet när du har honom. Rövaren på Jesu högra sida saknade allt, men han tog emot Jesus som sin Frälsare. Därför fick också han livet.
Många med ett ärbart och respektabelt liv går förlorade. De ställde aldrig den livsavgörande frågan till sig själva: ”Har jag Sonen?”
Du måste i ditt hjärta fråga efter samma sak som Gud frågar efter på domens dag. Du måste veta att det är Jesus Gud söker hos dig. Ditt eviga väl beror på om Gud finner honom i ditt hjärta.
Om du äger Jesus, har du allt. Då saknar du ingenting i Guds ögon. Han ser dig sammanvuxen med honom. Jesu rikedom är din. När Gud möter honom, möter han den fullkomliga kärleken och det fullkomliga självutgivandet under hans vilja. Då flödar hans hjärta över av glädje över Jesus och över dig som är ett med honom.
Jesus klappar på ditt hjärta. Han vill komma in. Han vill vara förenad med dig. Då är du nämligen frälst för evigt.

Mörkret breder ut sig

Kyrkans tidning rapporterar om att Tuulikki Koivunen Bylund i Härnösands stift vill att samhället ska öppna för läkarassisterat självmord. Tyvärr blir jag inte förvånad, men ändå skrämd av hur mörkt det blivit inom Svenska kyrkan där Guds ord skulle predikas enligt Bibeln och bekännelsen.

På enbart det mänskliga planet inser man tydligen inte vilken oerhörd press man lägger på enskilda människor. Risken är  uppenbar att man inte vill vara en ”börda” för sin omgivning och därför skriver i sitt ”livstestamente” att man vill ha hjälp att dö vid den eller den sjukdomen. Man säger indirekt åt sjuka människor att deras liv inte är ett värdigt liv i stället för att ge hjälp och omsorg.

Det för en kyrka helt avgörande perspektivet skulle förstås vara att Gud har skapat oss och att det är Han som är herre över liv och död. Hjälp till självmord är inget mindre än ett allvarligt brott mot 5:e budet: ”Du skal inte dräpa.”

Majoriteten i Svenska kyrkan har sedan länge tystnat om aborterna. När man visar förakt för de små barn Gud skapar, och menar det är ok att ta livet av dem, så är det inte att förvånas över att man kommer till samma slutsats gällande människor i livets slutskede.

Men livet är något vi är kallade att värna och kyrkan skulle uppmana människor att se livet som en dyrbar nådatid. En tid då Gud söker oss för att ge oss del i frälsningen som Jesus vunnit åt oss. Guds ord är ju tydligt med att det bara finns frälsning genom Jesus (ex Apostlagärningarna 4:12). Denna frälsning är kyrkan kallad att förkunna. Ett underbart och befriande budskap om frid med Gud och evigt liv genom Jesus. Och Jesu ord gäller förtfarande: Den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut. Den som under nådatiden kommer till Gud genom Jesus möter en öppen himmel!

En allvarlig andlig sjukdom, ett mörker, håller på att breda ut sig. Det som tidigare avvisades som lögn betraktas nu som sanning, och det gäller på många områden. Orsaken är att man inte erkänner och håller fast vid Guds sanning, uppenbarad i naturen men framförallt i Bibeln (Rom 1:21). Jag kommer att tänka på Jesu ord: Är ditt öga sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret!

I morgon handlar texterna om Jesus som den gode herden. I förra evangelieboken var texten från Matt 9:36-38. En beskrivning som stämmer väl in på vår tid och en uppmaning som fortfarande är aktuell:

När han såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde. Och han sade till sina lärjungar: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.”

Be! Be om skördearbetare, herdar, som ser och förstår människors djupaste nöd och som trogna mot Guds ord vill förkunna omvändelse och syndernas förlåtelse!

I ljuset av Jesu uppståndelse

Ett folk med fantastiska framtidsutsikter

Petrus skriver i sitt första brev, v 1:3-4: Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen.

”Genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda.” Jesus uppstod och lever för evigt, han kan inte dö igen. Genom hans uppståndelsekraft, han besegrade döden på korset genom att utplåna synden som är dödens orsak, föder Gud människor på nytt till ett levande hopp. I dopet föds man på nytt, föds som Guds barn, förenas med Kristus och får del i samma arv som han. Den som lever i tro på Jesus skall leva om han än dör (Joh 11:25).

Nu gläds jag mycket över våren, vårluften och att det liksom exploderat av fantastisk grönska. Men jag vet att när hösten närmar sig igen kommer allt det att vissna och dö igen. Något annat är det med det himmelska arvet. Det fläckas eller vissnar aldrig och det är förvarat i himlen åt oss. Arvet är utom räckhåll för alla nedbrytande krafter och från alla våra fiender. Det är i säkert förvar. Jesus säger: Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. (Matt 6:20f)

Vissheten om att det väntar något bättre för Guds barn i himlen gjorde att Jesu apostlar, och de övriga lärjungarna, med stor frimodighet vittnade och predikade om Jesu uppståndelse. Inte för att som fanatiker kasta sig in i döden utan för att Guds levande ord skulle få skapa tro på Jesus i många nya människor. Men när de blev hotade, fängslade och dömda till döden gjorde det ”levande hoppet” att de höll fast vid bekännelsen och fortsatte vittna om Jesus. De till en början tvivlande lärjungarna hade mött den uppstånden och blivit övertygad om att han levde. Denna övertygelse ledde till att samtliga apostlar utom Johannes led martyrdöden. De visste att de hade fantastiska framtidsutsikter: ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna.

Detta är ett levande perspektiv för tusentals kristna runt om i världen, människor som lider av hård förföljelse för att de bekänner att Jesus är deras Frälsare och Herre. Är det ett levande perspektiv för dig och mig? Inte så att vi inte ska njuta av och glädja  oss över naturen och allt det fina Gud ger oss här i livet, men så att vi inte fäster oss för hårt vid detta så att vi samlar skatter på jorden i stället för i himlen. Så att vi frimodigt ber och arbetar för att nya människor genom Jesu Kristi uppståndelse ska få del av samma fantastiska framtidsutsikter!