Mission – Guds kyrka i rörelse

Blev just tipsad om en bra och uppmuntrande artikel om luthersk mission. När man läser om den frukt evangelium om Jesus burit på Madagaskar kan man bara glädja sig och tacka Gud! Artikeln är på engelska och kan läsas här.

Annonser

Förvalta nådatiden

Bloggen har fått vila under sommaren, vilket ett antal personer har noterat (har sett att det varit en hel del besök på bloggen trots min inaktivitet). Min tanke är att det ska bli lite mer frekvent med inlägg framöver.

Håller på med förberedelser inför söndagens predikan. ”Förspillda tillfällen” är temat enligt den förra evangelieboken. Förra söndagen handlade om att vara förvaltare. Om man tänker på att det viktigaste vi har fått att förvalta är nådatiden, den tid vi fått att leva här på jorden, passar kommande söndags tema väl ihop med det.

I evangelietexten, Matt 11:20-24, går Jesus till rätta med Korasin och Betsaida och säger att om de kraftgärningar som blivit gjorda hos dem hade blivit gjorda i de hedniska städerna Tyrus och Sidon hade de för länge sedan omvänt sig. Och Kapernaum där Jesus bodde jämförs med Sodom. För judar måste det varit oerhört hårt att bli jämförd med den stad som mer än någon annan förknippades med ett syndigt och ogudaktigt liv. ”Men jag säger er: För Sodoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig.” Man hade inte tagit vara på den rika nådatid då Jesus vandrade mitt ibland dem och undervisade och gjorde under. I stället hade de flesta stängt sina hjärtan för Jesus och blivit hårdare. Läste precis en predikan av Gerhard Rexius ur vilken det här följer ett stycke (predikosamlingen ”Av nåd allena”):

Domen kan komma redan i tiden över ett land och ett folk som inte gör bättring (Som inte omvänder sig). Den kan komma i form av svåra hemsökelser, men den kan också komma så, att Gud tar bort sitt rike. I andlig mening blir det blott ruiner kvar. Till och med kyrkan i ett sådant land kan bli lik en ruin. Ty något levande och kraftigt, rent och klart Guds ord förkunnas inte mer där. Och med kyrkans trolöshet mot Herren och förfall följer en andlig föruttnelse i folket. Saltet mister sin sälta, och då finns det intet, som kan förhidra förruttnelsen mer. Men vad som gäller folket, gäller också varje enskild människa, som inte aktar på den tid, då hon blir sökt. Då Herrens kallelse mötes av ohörsamhet, då intrycken av Guds ord förkväves, då hjärtat gång på gång stänges för Herren, då tid efter tid går utan bättring, så blir det mer och mer dött i hjärtat, det blir hårdare och hårdare, och till sist kan det vara förhärdat. Men i all synnerhet blir det så på den yttersta dagen, att när det inte blir någon bättring i nådetiden, kan intet rädda från domen. Gud är rättfärdig i sin dom. Men har Han i sin nåd gjort allt för att rädda och frälsa, men förgäves, så har människan själv skrivit sin egen dom.

Allvarliga och tänkvärda ord.

Jesus talar så allvarliga ord till oss för att han vill frälsa oss. För att vi ska ta vara på tiden och omvända oss till Honom. Det är ju just det som hela Jesu liv och gärning hade som mål: Att vi skulle bli frälsta, bli Guds barn och bli räddade till den eviga glädjen. Jesus vill att vi ska låta Hans ord döma oss nu, så att vi förstår att det är just jag som behöver nåd och förlåtelse. Eftersom ingen av oss vet hur långt liv vi får, eller när Herrens kallelse når oss för sista gången, gäller alltid: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan. (Heb 3:7) Jag tar med Rexius avslutning också:

Men tänk inte heller, att du gjort motstånd så länge, att nu är det för sent. Då skulle Herren inte kalla på dig. Just i Kapernaum var det som Jesus talade de orden, som blivit till hjälp för så många bekymrade människor, som menat att de måste bli förkastade: Den som kommer till mig honom skall jag sannerligen icke kasta ut. Du är visst värd att förkastas till dödsriket, såsom du har förkastat Guds nåd. Men om du av hjärtat flyr till din Frälsare, som är rik på förlåtelse, så öppnar Han sin himmel för dig, lika säkert som Han gjorde det för den botfärdige rövaren. Ty att såsom han vända sig med all sin synd och skuld till Frälsaren, det är att göra sann bättring. Och då blir domen vänd i frälsning och ”ve” förbytt i ”salig”. Amen!