Frihetens fullkomliga lag

Nedan följer betraktelsen jag skrev för 11 e tref som varit publicerad i Kyrka och Folk.

I söndagens epistel skriver Jakob om nödvändigheten av att vara ordets görare och inte bara dess hörare. Annars bedrar man sig själv. Det är viktigt att lägga märke till att uppmaningen är riktad till kristna. Strax innan uppmanas till att ödmjukt ta emot ordet som är inplanterat i er och som har makt att frälsa era själar. Det är endast den som genom dopet och tron har blivit förenad med Jesus som fått ordet inplanterat i sig. Guds ord behöver tas emot gång på gång, för det är endast det som har makt att frälsa oss och bevara oss i frälsningen.

Hur ska vi då förstå detta med att vara ordets görare? Det finns en viktig förklarande text i slutet av Jesu bergspredikan (Matt 7). Där liknar Jesus den som både hör och handlar efter hans ord vid en man som bygger sitt hus på klippan. Det huset föll inte trots störtflod och vindar som kastade sig mot det. Men den som hör utan att handla efter orden liknar en man som byggde sitt hus på sand. Det föll.

De senare är de som på den yttersta dagen ska möta följande ord av Jesus: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa! (Matt 7:23) Dessa ord kommer att komma som en blixt från klar himmel för dem. För de säger: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? (Matt 7:22) Det tragiska är att de helt fokuserat på sin tjänst för Jesus och så kommit bort från den fasta grunden, Jesus tjänst/offertjänst för oss. Det är en evighetsavgörande skillnad på ”jag/vi har gjort” och på ”Jesus har gjort”. Vår egen tjänst, hur viktig den än kan vara, är ändå som lösa sanden. Det finns bara en grund som håller: Jesus och hans frälsningsverk.

Att bygga på sanden är en parallell till mannen Jakob skriver om som betraktar sitt ansikte i en spegel och sedan genast glömmer hur han såg ut. I spegeln fick han se hur han blev då han föddes av Gud i dopet: Rättfärdig, ren, fullkomlig i Kristus. Det glömde han och gick vidare i sin egen kraft och i sin egen fromhet. Det som kännetecknade fariseen i Jesu liknelse (Luk 18:9), att han berömde sig i jämförelse med andra för hur han var och vad han gjorde, är en frestelse som ligger nära till hands för oss.

De som däremot bygger huset på klippan (Matt 7:24-25) är de som blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den. De har förstått att inget de har i sig själva, inte ens deras bästa och godaste stunder eller handlingar håller måttet inför Gud. Allt är besmittat av synden. De tar sin tillflykt enbart till Kristus och berömmer sig bara av honom. För att vara en ordets görare är inget annat än att tro på Jesus, att ha Honom som sin Frälsare (Joh 6:40). Han är den fasta klippan, som håller och bär vad som än händer, vilka frestelser man än möter och vilka synder man än fallit i.

Du som blickar in i frihetens fullkomliga lag, i evangelium, ser att all din synd är utplånad av Jesu blod och att du i Honom är helt perfekt i Guds ögon. Inte ”bara” så att all din synd är borta utan också så att Jesu fullkomliga liv, som på varje punkt överensstämmer med lagens krav, är tillräknat dig. Du är i Kristus inför Gud som om du aldrig gjort något fel och under hela ditt liv alltid gjort det rätta. Och det beror inte på om din tro är stark eller svag utan helt och hållet på Jesus. Vill du, mitt i egen svaghet och synd, ha Jesus som din Frälsare – är du perfekt i Guds ögon.

Den som däremot försvarar synd i sitt liv och vill leva kvar i den ställer sig utanför nåden i Kristus. Men det är skillnad på att ha ”synden som hantverk eller som tandvärk”. Du som plågas av synden och vill ha förlåtelse kan trots återkommande fall och nederlag för Jesu skull vara viss om att synden aldrig tillräknas inför Gud (Ps 32:2) och att du aldrig kommer att dömas för den (Rom 8:1f).

Du som blickar in i och blir kvar i frihetens fullkomliga lag vill också leva rent. Den nya naturen i dig, som vill det goda, som har sin glädje i Guds undervisning (Ps 1) vill leva såsom den du är i Kristus. Och i gemenskap med Jesus, den sanna vinstocken bär du rik frukt (Joh 15:5). Tron är verksam i kärlek (Gal 5:6). Du vill visa kärlek mot medmänniskor och hjälper gärna den nödlidande. Samtidigt får du hålla fast vid, antingen du själv skulle se mycket eller lite frukt i ditt liv, att grunden för din frälsning och din frimodighet som kristen inte är trons frukt eller något du har åstadkommit utan Jesus och det han har gjort. I kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste (Heb 10:19).

Håll dig till klippan dyrköpta själ! Det skall för evigt då gå dig väl. Farorna hotar, hotar med död, Håll dig vid klippan kvar i all nöd!

Fruktan och oro, ängslan och kval, Synder och sorger, allt utan tal, Lämna åt Jesus! Stor är hans makt. Håll dig vid klippan, tro vad han sagt!

Varför då sörja, när du min vän, Knappt hinner börja sorgen, förrän Bärgad på stranden salig du står? Just genom klippan himlen vi når.

Lova Herren 522, v 1, 3, 4

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s