Göteborgsteamet

Sedan i höstas är ett team på fyra personer verksamma på Vasaskolan och LM Engströms gymnasium i Göteborg. På skolorna hjälper de till med andakter, stödjer de kristna skolgrupperna, bidrar med lektionsstöd, har caféverksamhet, anordna läger, samt håller i en del fritidsaktiviteter, mm. Deras önskan är enligt hemsidan ”att få kunna vara med och göra Jesus personlig för eleverna. I Joh 1:46b står det: ”Kom och se”, genom kamratskap vill vi peka på Jesus.”

I nästa veckas nummer av Kyrka och Folk kan du läsa ett reprtage om Göteborgsteamet. Man kan också följa deras viktiga arbete på denna sida: Göteborgsteamet.

Annonser

Om förföljelse av kristna

Bryt tystnaden om våld mot kristna, uppmanar Erik Helmerson till i Dagens nyheter. Han skriver bland annat:

Det kan inte vara mindre förkastligt att förfölja kristna än judar, muslimer, politiskt oliktänkande eller homosexuella. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna slår fast att ”var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet”. Där ingår också rätten att byta religion, något som är belagt med dödsstraff i bland annat Iran, Saudiarabien, Afghanistan, Sudan och Jemen.

Glädjande och intressant att ämnet tas upp på det sättet i en av de stora morgontidningarna.

Situationen i Nordkorea har aktualiserat efter att ledaren Kim Jong Il dog. Nordkorea har under ett antal år toppat Open Doors lista över länder där förföljelsen mot kristna är hårdast. Den förre missionsledaren för Ljus i Öster Wilgot Fritzon skriver ger några exempel i Dagen på den fruktansvärda behandlingen regimen utsätter personer för som inte ger äran åt diktatorn.

I det senaste veckobrevet från Martyrkyrkans vänner skriver man bl a:

I Nordkorea gör regimen allt som står deras makt för att avslöja de kristna. Barnen är ett viktigt redskap när man vill upptäcka hemlig kristen aktivitet. Lärarna i skolan lär barnen att ta reda på om deras föräldrar läser ur en svart bok. Organisationen Open Doors har talat med barn som har berättat för sina lärare att deras mammor och pappor faktiskt läser ur en sådan bok. De fick beröm för sin insats för fosterlandet och gick stolta hem från skolan, bara för att finna ett tomt hem. Deras föräldrar hade redan hämtats. Barnens öde blev det hårda och bittra livet på gatan.

I nästa veckas nummer av Kyrka och Folk har vi med en artikel av BV Henry om kristna martyrer i den muslimska världen.

Litar Wejryd på något i Bibeln?

Anders Wejryd har en blogg på Svenska kyrkans hemsida som helt enkelt kallas för ”Ärkebiskopen”. Där publicerade han nyligen sin predikan från Nyårsdagens högmässa. Wejryd raljerar med vad han kallar ”fundamentalistiskt bokstavstroget” och jämför med att det kan bli fel även om man läser julklappars bruksanvisning noga.

”Men man kan ju läsa julberättelserna – och det som inte berättas i julberättelserna – som bruksanvisningar också. Fundamentalistiskt, bokstavstroget. Och få problem. Man betraktar istället för att beröras. Om det nu är så viktigt med jungfrufödelsen, varför står det bara om den hos Lukas och Matteus men inte hos Johannes och Markus – eller Paulus? Och om födelsen är så viktig varför finns den egentligen bara hos Lukas?”

Ärkebiskopen tycks inte ha någon som helst vilja att förstå sammanhangen i händelserna eller att se hur evangelierna kompletterar varandra. Är det t ex så svårt att tänka sig att det gått en tid emellan herdarnas besök och de vise männens? Med tanke på att Herodes dödade alla barn under två år är det ju tvärt om mycket sannolikt! Andreas Holmberg länkade i en kommentar till dessa klargörande rader av Anders Brogren. Wejryd borde läsa Brogrens hemsida!

Liberala teologers ifrågasättande av jungfrufödelsen tycks aldrig upphöra. Den som är lite känd i sin Bibel vet att det är en helt grundläggande fråga för frälsningen att Jesus blev människa utan någon mans medverkan. Sedan är det ju inte bara Lukas och Matteus som skriver om jungfrufödseln. Jungfrufödelsen finns redan i 1 Mos 3:15. Det är kvinnans avkomma (kvinnans säd) som ska krossa ormens huvud. Så förstås i Jes 7:14. Och det är högst troligt att även Paulus har jungfrufödseln i åtanke när han i Gal 4:4 skriver att ”när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen…” Alla människor föds ju av kvinnor, varför skriva det om det inte var något särskilt han ville poängtera?! Jungfrufödelsen är så grundläggande att den även poängteras i de ekumenika trosbekännelserna.

Skulle kunna lägga till följande ord av Luther:
Ingen människa, inte den allra heligaste, inte ens ängeln Gabriel skulle kunna göra synden, döden och fördömelsen om intet och istället förvärva rättfärdighet, liv och välsignelse av Gud. Eftersom Skriften alltid framhåller, att det är Kristus som gör detta, så förstår jag, att han är den sanne Guden.
Om jag tror, att det bara var en människa som lidit för mig så är Kristus en svag Frälsare, en som själv behöver en frälsare. Men om jag tror, att Kristus både som sann Gud och sann människa har dött för mig, så väger detta många gånger mer. Det slår ned alla synder, döden, helvetet, all nöd och allt lidande.

Det är tanken som räknas

Den politiserade kyrkan tar sig värre och värre uttryck. När ämbetsreformen genomfördes i Svenska kyrkan var det länge så att de som höll fast vid att det var obibliskt med kvinnliga präster garanterades samvetsfrihet, ingen skulle mot sitt samvete tvingas att tjänstgöra tillsammans med prästvigda kvinnor, och man kunde bli präst även om man inte godtog nyordningen. Efterhand när samvetsklausulen togs bort och det senare också infördes att man var tvungen att förklara sig villig att samarbete med alla inom vigningstjänsten oavsett kön för att bli prästvigd eller få kyrkoherdetjänst blev det allt vanligare att man också tvingades visa det i handling genom att t ex ta emot nattvard av en kvinnlig präst. Nu har det gått så långt i utrensningspolitiken att man verkar vilja rannsaka människors tankar. Om någon uppfattas vara emot ordningen med kvinnliga präster ska han brännmärkas. Det är svårt att uppfatta rapporteringen från Visby stift på annat sätt. Kyrkans tidning skriver här, Hela Gotland bland annat här. Dag Sandahl har skrivit en rad inlägg om kaoset.

Ett antal kvinnliga präster och några manliga, bl a domprost Mats Hermansson, var upprörda efter att stiftet i höstas kallat komminister Markus Hagberg till en fortbildningsdag där han föreläste om ”Elementa i nattvarden”. Om ett par veckor ska den engelske biskopen Lindsay Urwin ha ett föredrag vid en fortbildningsdag, inte heller det kommer handla om ämbetet, utan om ungdomsarbete med pilgrimsvandringar. Men eftersom han uppfattas vara emot ordningen med kvinnliga präster har många stormat emot stiftet för att han överhuvudtaget inbjudits. Två kvinnliga präster har i ett upprop till präster och diakoner uppmanat till att inte gå på hans föreläsning. Man tål tydligen inte ens att lyssna på någon som man inte är säker på delar deras uppfattning.

Vad skall vi tänka om dopet?

Denna fråga ställer biskop Bo Giertz i den predikan som i ”Söndagsboken” är placerad på 1 söndagen efter Trettondedagen. Ursprungligen var den hållen i Torpa på söndagen efter Nyår 1937. Fick lust att dela några citat från den andra delen av predikan eftersom han där berör dopet i förhållandet till utkorelsen. Bibelorden som talar om utkorelsen utläggs ofta på sådant sätt att det för en anfäktad människa blir till mer bekymmer än tröst och man tycks ofta bortse från vad Gud har gjort i dopet, fött oss på nytt till hans barn, och att Gud aldrig kan glömma eller dra tillbaka de gåvor och det förbund han slöt med den som döptes. Dopet är alltså en stor och härlig tröst! Gud har gripit in konkret just i mitt liv, i min historia, och förenat mig med Jesus och hela den frälsning han vunnit åt mig. Vi kallas att leva i vårt dop. Vi får lov att leva i dopets nåd!

Här citatet från Giertz:

Vi skall minnas att vi genom vårt dop är utkorade av Gud till hans barn, även om vi inte förstod  vad som skedde när vi döptes.

Att människorkan tvivla på detta beror på att de inte förstått frälsningens innebörd. Hur blir man frälst? Låt oss höra vad Skriften säger: ”Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet och som nu har blivit uppenbarad när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram.” (2 Tim. 1:9f) Alltså frälsningen bereddes av Gud som en strålande skatt i himmelen nedsänkt på jorden i Kristus, ”gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt”. (Kol. 2:9) Nu tillägger Skriften: ”Och i honom är ni uppfyllda”. (Kol. 2:10) Detta är Kristi verk, att komma med och dela ut allt detta: syndernas förlåtelse, evigt liv, salighet, frälsning…

Men kan nu de små barnen ta emot allt detta? Kunde barnen ta emot frälsningen av Kristus här på jorden? Det trodde inte lärjungarna. Men Jesus tillrättavisade dem. ”Guds rike hör sådana till.” (Matt. 10:14) Det är just åt sådana små som himmelriket skall ges. Det är visst inte så, att dessa små först skall bli stora och förståndiga som vuxna. Tvärt om! De vuxna måste bli som barn.

Ett ljus för alla folk

Inför Trettondedag jul publicerar jag här den betraktelse jag ombads skriva till ”Julbudskapet, Östra Smålands missionsförenings jultidning.

Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns. (Jes:49:6)

Det är naturligt att hednamissionen har stått i fokus på Trettondedag jul. Kristi härlighet uppenbarades för de vise männen från Östern. Barnet som föddes i Betlehem, Guds Son som blev människa, är inte en Frälsare bara för judarna, utan för alla folk! Även för dig och mig, men också för dem i vårt folk som inte känner honom och för dem i världen som ännu inte hört om honom. Gud vill att ljuset från evangeliet om Jesus ska lysa upp människors hjärtan och tända en levande tro. Gud vill inte att vi ska gå evigt förlorade utan att vi ska bli frälsta, få syndernas förlåtelse, och del i det eviga livet som börjar redan här.

Ta vara på ljuset

Jesus säger: Den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. (Matt 13:12) Här möter vi både en varning och ett löfte. I ljuset av Trettondedagens evangelietext kan vi göra följade tillämpning: Tar vi vara på ljuset, den insikt vi fått i Guds ord, får vi mer ljus, tar vi inte vara på det förlorar vi också det vi har och hamnar till slut i mörkret.

De vise männen, som troligen kom från Babylon där det bodde många judar, hade säkert hört profetiorna om den kommande Messias. Bileam profeterade om honom: Jag ser honom, men inte nu, jag skådar honom, men inte nära. En stjärna träder fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel. (4 Mos 24:17) När de såg stjärnan gå upp tog de vara på kunskapen, ljuset, de hade fått och påbörjade resan till Israel. Deras ögon öppnades mer och mer. I Jerusalem fick de närmare anvisningar från Skriften om att det var i Betlehem Frälsaren skulle födas och därefter visade sig stjärnan på nytt för dem och ledde dem helt fram till huset där Jesus var. De föll ner och tillbad Jesus. De hade kommit till tro på Jesus och kunde resa hem med stärkt tro, med visshet om att Skriften gått i uppfyllelse och om att deras och världens Frälsare blivit född.

Å andra sidan visar händelsen hur farligt det är att ha kunskap i Guds ord utan att följa den. Översteprästerna och de skriftlärda var väl bekanta med alla Gamla testamentets Skrifter, de kunde snabbt ge besked om var Messias skulle födas. Men de använde inte sin kunskap själva, de följde inte med till Betlehem för att hylla Messias. Var det bara av rädsla för Herodes? De hade ju både Skriftens ord och de vise männens vittnesbörd. Jesus säger senare till dem: Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. Men ni vill inte komma till mig för att få liv. (Joh 5:39-40)

De är varnande exempel för oss hur det går när man inte tar vara på Bibelns ord och följer det. Många av dem kom efterhand längre och längre bort från Jesus. De motsatte sig Jesus och kom till slut att bli så hårda att de anklagade Jesus för att gå djävulens ärende (Matt 12:24) och när Jesus gjorde gott, botade en förtvinad hand på sabbaten, överlade de om att döda honom (Matt 12:14).

Det är inte avgörande hur mycket kunskap vi har i Guds ord. Frågan är om vi tar vara på den vi har, om vi låter Bibeln tala till oss. Gör vi det leder den helige Ande oss djupare in i ordets sanningar, i evangeliet om Jesus. Då kommer vi bättre och bättre förstå hur mycket vi behöver Jesus och att han är en Frälsare för alla syndare, oavsett hur djupt de fallit eller hur djupa sår de bär på i själen. Han försäkrar, att den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut (Joh 6:37). Du får frimodigt tro att Jesu Guds Sons blod renar dig från all synd (1 Joh 1:7).

Evangelium skapar tro

De vise männen tycktes ta för givet att Messias skulle födas i Jerusalem. Självklart skulle kungen födas i Jerusalem, i huvudstaden! Vem kunde tänka att det skulle ske i Betlehem? Men deras förnuft ledde dem vilse. Liksom de fann Jesus i ett enkelt hem i Betlehem, och inte bland de ansedda och mäktiga i Jerusalem, kan vi idag finna honom i de för många människor oansenliga nådemedlen, Guds ord, dopet och nattvarden.

Att de vise männen gick vilse visar hur omöjligt det är för människor att finna Gud. Den enda möjligheten är att Gud söker upp oss genom sitt ord. Såsom Luther skriver i förklaringen till tredje trosartikeln: Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom, utan den helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro.

Av detta förstår vi att den kristna missionen är nödvändig. Genom att betrakta naturen kan människor förstå att det finns en Skapare som vi står till ansvar inför och samvetet kan tala om att vi är syndare. Men ingen kan av sig själv förstå att Gud sänt sin Son för att ta på sig vår synd och dö i vårt ställe. Det måste uppenbaras för oss. Paulus skriver: Hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? (Rom 10:14) Därför är det av största vikt att vi genom bön, vittnesbörd och gåvor står med i arbetet att göra evangeliet känt, i vårt land och i övriga världen. Det handlar om inget mindre än människors evighet!

Fienden är besegrad

Efter människans syndafall säger Gud till djävulen: Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen. (1 Mos 3:15)

Det är denna fiendskap och fienden – djävulen – som döljer sig bakom Herodes som vill döda Jesusbarnet. Men han lyckas inte. Gud håller sin skyddande hand över sin älskade Son och det gör han över alla sina barn. Håller du dig till Jesus är du trygg! Han har besegrat den onde, krossat hans huvud på korset. Djävulen frestar oss, vill få oss att synda, och om eller när vi gjort det få oss att förtvivla. Håll fast vid Guds ord, det är ett kraftfullt medel mot den ondes angrepp. Djävulen är maktlös mot ordet om Jesu seger och om hans blod som renar från all synd (Upp 12:11).

Vår lovsång och vårt offer

De vise männen var inte för ”fina” till att gå till Jesus utanför lägret och bära hans smälek (Heb 13:13). De tog inte anstöt av kungabarnets fattigdom utan böjde sig i tillbedjan. De sökte inte den här världens rikedom utan den stad som skall komma (Heb 13:14) – den himmelska rikedomen. Det får vi också göra. Vi får stämma in i deras tillbedjan och finna vår rätta position inför Jesus. Som syndare som tacksamt tar emot frälsning och nåd av honom.

Så får vi, liksom de vise männen, bära fram gåvor till Jesus. Vår tacksägelse och lovsång, ja, oss själva får vi ställa i Herrens tjänst så att vi låter Gud leda oss på sina vägar. När Guds ord och dess stjärna, Kristus, får leda oss kan vi vara vissa om att Han leder oss ända hem till målet.

Ditt ord, o Jesu, bliva må Den stjärna i vars sken vi gå. Låt din helga lära Ledsaga oss i all vår tid, Ljus och kraft beskära Åt oss i livets sorg och strid Och i döden bära Till vårt hjärta frid. (Guds Lov 603:4)