Ett ljus för alla folk

Inför Trettondedag jul publicerar jag här den betraktelse jag ombads skriva till ”Julbudskapet, Östra Smålands missionsförenings jultidning.

Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns. (Jes:49:6)

Det är naturligt att hednamissionen har stått i fokus på Trettondedag jul. Kristi härlighet uppenbarades för de vise männen från Östern. Barnet som föddes i Betlehem, Guds Son som blev människa, är inte en Frälsare bara för judarna, utan för alla folk! Även för dig och mig, men också för dem i vårt folk som inte känner honom och för dem i världen som ännu inte hört om honom. Gud vill att ljuset från evangeliet om Jesus ska lysa upp människors hjärtan och tända en levande tro. Gud vill inte att vi ska gå evigt förlorade utan att vi ska bli frälsta, få syndernas förlåtelse, och del i det eviga livet som börjar redan här.

Ta vara på ljuset

Jesus säger: Den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. (Matt 13:12) Här möter vi både en varning och ett löfte. I ljuset av Trettondedagens evangelietext kan vi göra följade tillämpning: Tar vi vara på ljuset, den insikt vi fått i Guds ord, får vi mer ljus, tar vi inte vara på det förlorar vi också det vi har och hamnar till slut i mörkret.

De vise männen, som troligen kom från Babylon där det bodde många judar, hade säkert hört profetiorna om den kommande Messias. Bileam profeterade om honom: Jag ser honom, men inte nu, jag skådar honom, men inte nära. En stjärna träder fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel. (4 Mos 24:17) När de såg stjärnan gå upp tog de vara på kunskapen, ljuset, de hade fått och påbörjade resan till Israel. Deras ögon öppnades mer och mer. I Jerusalem fick de närmare anvisningar från Skriften om att det var i Betlehem Frälsaren skulle födas och därefter visade sig stjärnan på nytt för dem och ledde dem helt fram till huset där Jesus var. De föll ner och tillbad Jesus. De hade kommit till tro på Jesus och kunde resa hem med stärkt tro, med visshet om att Skriften gått i uppfyllelse och om att deras och världens Frälsare blivit född.

Å andra sidan visar händelsen hur farligt det är att ha kunskap i Guds ord utan att följa den. Översteprästerna och de skriftlärda var väl bekanta med alla Gamla testamentets Skrifter, de kunde snabbt ge besked om var Messias skulle födas. Men de använde inte sin kunskap själva, de följde inte med till Betlehem för att hylla Messias. Var det bara av rädsla för Herodes? De hade ju både Skriftens ord och de vise männens vittnesbörd. Jesus säger senare till dem: Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. Men ni vill inte komma till mig för att få liv. (Joh 5:39-40)

De är varnande exempel för oss hur det går när man inte tar vara på Bibelns ord och följer det. Många av dem kom efterhand längre och längre bort från Jesus. De motsatte sig Jesus och kom till slut att bli så hårda att de anklagade Jesus för att gå djävulens ärende (Matt 12:24) och när Jesus gjorde gott, botade en förtvinad hand på sabbaten, överlade de om att döda honom (Matt 12:14).

Det är inte avgörande hur mycket kunskap vi har i Guds ord. Frågan är om vi tar vara på den vi har, om vi låter Bibeln tala till oss. Gör vi det leder den helige Ande oss djupare in i ordets sanningar, i evangeliet om Jesus. Då kommer vi bättre och bättre förstå hur mycket vi behöver Jesus och att han är en Frälsare för alla syndare, oavsett hur djupt de fallit eller hur djupa sår de bär på i själen. Han försäkrar, att den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut (Joh 6:37). Du får frimodigt tro att Jesu Guds Sons blod renar dig från all synd (1 Joh 1:7).

Evangelium skapar tro

De vise männen tycktes ta för givet att Messias skulle födas i Jerusalem. Självklart skulle kungen födas i Jerusalem, i huvudstaden! Vem kunde tänka att det skulle ske i Betlehem? Men deras förnuft ledde dem vilse. Liksom de fann Jesus i ett enkelt hem i Betlehem, och inte bland de ansedda och mäktiga i Jerusalem, kan vi idag finna honom i de för många människor oansenliga nådemedlen, Guds ord, dopet och nattvarden.

Att de vise männen gick vilse visar hur omöjligt det är för människor att finna Gud. Den enda möjligheten är att Gud söker upp oss genom sitt ord. Såsom Luther skriver i förklaringen till tredje trosartikeln: Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom, utan den helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro.

Av detta förstår vi att den kristna missionen är nödvändig. Genom att betrakta naturen kan människor förstå att det finns en Skapare som vi står till ansvar inför och samvetet kan tala om att vi är syndare. Men ingen kan av sig själv förstå att Gud sänt sin Son för att ta på sig vår synd och dö i vårt ställe. Det måste uppenbaras för oss. Paulus skriver: Hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? (Rom 10:14) Därför är det av största vikt att vi genom bön, vittnesbörd och gåvor står med i arbetet att göra evangeliet känt, i vårt land och i övriga världen. Det handlar om inget mindre än människors evighet!

Fienden är besegrad

Efter människans syndafall säger Gud till djävulen: Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen. (1 Mos 3:15)

Det är denna fiendskap och fienden – djävulen – som döljer sig bakom Herodes som vill döda Jesusbarnet. Men han lyckas inte. Gud håller sin skyddande hand över sin älskade Son och det gör han över alla sina barn. Håller du dig till Jesus är du trygg! Han har besegrat den onde, krossat hans huvud på korset. Djävulen frestar oss, vill få oss att synda, och om eller när vi gjort det få oss att förtvivla. Håll fast vid Guds ord, det är ett kraftfullt medel mot den ondes angrepp. Djävulen är maktlös mot ordet om Jesu seger och om hans blod som renar från all synd (Upp 12:11).

Vår lovsång och vårt offer

De vise männen var inte för ”fina” till att gå till Jesus utanför lägret och bära hans smälek (Heb 13:13). De tog inte anstöt av kungabarnets fattigdom utan böjde sig i tillbedjan. De sökte inte den här världens rikedom utan den stad som skall komma (Heb 13:14) – den himmelska rikedomen. Det får vi också göra. Vi får stämma in i deras tillbedjan och finna vår rätta position inför Jesus. Som syndare som tacksamt tar emot frälsning och nåd av honom.

Så får vi, liksom de vise männen, bära fram gåvor till Jesus. Vår tacksägelse och lovsång, ja, oss själva får vi ställa i Herrens tjänst så att vi låter Gud leda oss på sina vägar. När Guds ord och dess stjärna, Kristus, får leda oss kan vi vara vissa om att Han leder oss ända hem till målet.

Ditt ord, o Jesu, bliva må Den stjärna i vars sken vi gå. Låt din helga lära Ledsaga oss i all vår tid, Ljus och kraft beskära Åt oss i livets sorg och strid Och i döden bära Till vårt hjärta frid. (Guds Lov 603:4)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s