Hade förmånen att få fira gudstjänst på Fridhem idag utan att själv predika. En god, rannsakande och tröstande predikan! När barnen leker blev det en stund för stillhet, läsning och reflektion under eftermiddagen. Dagens text var Joh 14:23-31.
I predikan ställdes vi inför flera sanningar som är rannsakande. Men det jag skriver är inte ett referat utan främst reflektioner i förlängningen av det jag hört. Jesus säger: Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Den som älskar Jesus håller fast vid Guds ord, läser Guds ord och lever av ordet. Kännetecknar detta mig, så att jag verkligen lever av Guds ord, läser och tar det till mig? När det gäller Guds ord äter man sig hungrig och svälter sig mätt. Guds Ande skapar mersmak när man får sinnena öppnade för rikedomarna i Skriften och den gåva Gud ger, men om man sällan läser eller lyssnar till Guds ord så förlorar man också insikten att detta är mat för själen som är alldeles nödvändig för mig. Man blir ”mätt” och märker inte längre behovet av Guds ord och behovet att leva i gemenskap med Jesus och i honom ha syndernas förlåtelse.
Att förändra, omtolka och läsa in den moderna människans tankar i Skriften går inte att förena med att älska Jesus. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Den helige Ande ledde apostlarna in i hela sanningen – den sanning som vi fått del av i Nya testamentet. Apostlarna talade och skrev på Jesu uppdrag, med hans auktoritet. Därför blir det fel att bara tala om ”Paulus ord”, ”Petrus ord” eller ”Johannes ord”. De har ledda av den helige Ande skrivit, men det är Herren Jesus själv som talar genom dem. Och vi ska därför lyssna lika uppmärksamt till breven som till evangelierna, eftersom det är Jesus som talar till oss i hela Skriften. Det är också viktigt att komma ihåg att Anden och Ordet inte är skilda från varandra. Läste i en postilla av Staffan Bergman jag fick nyligen, utgiven av Lutherska Konkordiekyrkan:
Så är pingsten det andeingivna, apostoliska ordets särskilda högtid. Vi prisar Anden för att han i NT genom apostlarna har skänkt oss Kristi ord och med dem har vi fått allt som behövs. Så har Gud själv lagt den grund på vilken hans kyrka skall bygga intill tidens slut. Den kristna kyrkan eller ”Guds familj” som aposteln kallar henne, är de som är ”uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv” (Ef 2:20) … Så skapar och uppehåller den Helige Ande kyrkan med Kristi ord. Och där Kristi ord predikas, där är helt visst Anden, men där Kristi ord förnekas eller förtrampas, där är han inte.
Den helige Ande vill framförallt ge oss Kristi frid. Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Ytterligare ett litet klipp från Bergman:
Men världens frid, som handlar om att jaga lycka och tillfredsställa sina begär, är en bedräglig, kortvarig och falsk frid. För när lyckan vänder, när sjukdom kommer, när huset brinner upp, när skilsmässa slitit sönder familjen, när allt man levt för brakar ihop, eller när döden kommer, då är det slut med den frid och glädje som världen ger.
Så länge vi står emot Guds ord, håller fast vid synden, älskar, försvarar och omhuldar den, så kommer inte den Helige Ande till oss med Kristi frid. Men har vi lärt känna vår synd och plågas av den, då kommer han med Kristi frid och gör oss vissa om att den är vår. ”Den som lider av synden är helig” säger Luther. Vad menar han med det? Han talar om syndare som drivs till Kristus av sin plåga. Och Kristus lyfter av honom all skuld och skänker samvetsfrid och frid med Gud. En sådan människa har ett ständigt behov av nåden och friden i Kristus som gör henne helig, och som griper ständigt efter den. Hon har blivit omvänd av Guds Ande. Ett kännetecken på det är att hon älskar Kristus och håller fast vid hans ord.
Evangelisk tro 